Det blir inte alltid som man har tänkt sig....

Vi skulle på kräftskiva i kväll egentligen, men Ozzy som är lite mammig och pappig kan inte vara själv så länge, och ingen hundvakt fanns! Det är inte ofta det händer, att vi behöver hundvakt, och inte att alla är upptagna.. Men så blev det just idag, så då får vi göra det bästa av situationen, och ha en egen kräftskiva! Vi hade ju allt inhandlat osv, så varför inte?  Senare ikväll drar vi vidare till skogs och tänder en eld och myser kring den och tar några glas vin/öl.

Har även jobbat idag en sväng och dragit in lite kosingar till min fina familj! Jag ska köpa något riktigt fint till kristian nu när jag börjar skolan och får från csn igen, jag har ju inte fått något under sommaren, samt att jag inte har jobbat så mycket. Så Kristian med sin mega lön har fått betalat det mesta här hemma under den här tiden, det är ockås han om har förgyllat mitt sommarlov, trots att vi bara haft 1 lön. Han har gjort det möjligt för oss att göra mycket utflykter och upplevelser, samt att åka på semester till kolmården/söderköping. Jag har haft en underbar sommar!

Trots det känns inte  det inte så bra att jag är tvungen att leva på han, med tanke på att jag är en kvinna som reder mig själv!  Så han är värd något super fint för allt som han har ställt upp med de här månaderna... För överigt ska han åka och jaga i Jämtland nu i början av septemeber, så jag ska göra allt för att han ska få det så bra som möjligt där!

Idag har jag tittat på kanot vm  live på eurosport, det var märkligt. Jag gjorde det med blandade känslor lär jag säga... Trots att det var cirka 4 år sedan jag "la paddeln på hyllan" kan jag känna igen mig i känslorna som kanotisterna utstrålar på banan. Sen att Gustavsson tog silver på 1000 m gjorde att det kändes ännu bättre.

Jag satt i soffan och grät någrar tårar, och förklarade ingående för kristian hur det är att gå i mål och vara nöjd med det man har presterat.. Det är liksom som att livet förändras en smula på några hundradel, känslan att veta att fan vad bra jag är.

Just den känslan man har när man går i mål och har presterat allt man kan och när man är helt utpumpad, mjölksyra och så trött att man inte kan röra sig. Den känslan får man inte känna många gånger i sitt liv, och jag tycker att alla borde fått uppleva det någångång, adrenalinet är på max!!

Appropå det kommer jag tänka på en gång när jag tävlade och fick sådan möjksyra att jag inte tog mig 1 meter, det var på en tävling i katrineholm, och blodsmaken i munnen var så intensiv att den nästan var synlig, och tårarna sprutade för att det gjorde så in i helvete ont, men ondast gjorde det i psyket, att jag inte kunde göra bättre än så, och inte ens ta mig i mål... Nästan som Per Elofssons iniväggenloppet... det kan ta knäcken på vem som helst!

Oj nu vart det lite sentmentalt och gamla minnen... Kul att tänka tillbaka! :)

Nu ska jag gå och börja göra pajdeg, krille fixar inför kvällen! allt är som det ska vara!